- -

Orkar inte att jag numera alltid bara har negativa tankar om mig själv. Känns som att jag aldrig får chansen att visa vem jag är. Känns som att jag är för ful, för töntig, för omogen osv för att bli älskad. Jag kan få för mig att mina vänner inte tycker om mig. Jag har massa dåliga tankar, säger jag dom högt säger alla att jag är paranoid och töntig. Men jag vill bara gråta ut hos någon säga alla dom tankarna jag aldrig ens sagt högt. Dom som jag är rädd att folk ska börja se hos mig om jag säger dom högt. Men de är såhär jag ser ut och jag kan tyvärr inte göra något åt de än. Jag känner aldrig riktigt att jag kan va bra på något. Jag hatar mig själv. Visst vissa dagar då jag fixat mig kan jag känna mig helt ok men då börjar jag direkt undra vad alla andra tycker. Jag känner mig alltid fulast av alla mina vänner. Någon dag ska huvudet vara högt buret och jag ska känna mig snygg och tillräcklig. Men den vägen är lång och jag tror inte att jag kommer klara den. Inte ensam iaf.